Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanny, som alltjemt stod vid fönstret och
lyssnade utåt — se kunde hon ej — vände
sig hastigt om.
Men då hon i ljusskenet varseblef sjelfve
Ture Gran, hans så förfärligt vanställda
ansig-te, på hvilket dertill den vildaste lidelse nu
rasade, greps hon af en sådan förlamande fasa
att hon mekaniskt lydde hans hotande ord:
“Skrik ej, då är allt förloradt!“
Hon ryste, hon darrade, hon tyckte sig
förgås af bäfvan, då han steg för steg
nalkades henne och slutligen med djerf hand
försökte draga henne intill sig.
Men nu vaknade hela hennes mod och
kraft: med ett; vigt språng stod hon vid
dörren. Hans hand hade dock redan åter fått
fäste vid hennes klädning.
Då stannade Fanny sjelfmant, öfvertygad
att hon ej skulle vinna-det minsta genom att
skrika, ty att hans handtlangare vaktade
der-nere var gifvet.
“Hvad söker löjtnanten häruppe?“
“Jag söker den jag funnit!“ svarade han
med häftighet. Vill mamsell Holmer rädda sin
far,/ så låter det sig ännu göra, men redan
inom ett par minuter är det för sent. Lofva att
bli min, och varorna afgå i fred! I annat fall
. .. mina karlar ligga redan i bakhåll.. och vet
att herr Holmers förlust ej stannar vid hans
förmögenhet, utan äfven . . .“
uDet hjelper ej !“ stammade Fanny under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
