Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Ofver en månad hade förflutit, sedan
Strandsgården i sina annaler inregistrerat det sista
smugeläftentyr, som tilldrog sig inom dess
murar. . j •,
Det var en gråkylig eftermiddag i> början
af december. Lätta snöfloekar dansade genom
luften och jagade hvarandra i allt starkare fart
nedåt berg och klippor, från hvilka vinden åter
bortblåste de fridlösa.
I den stora remnan på Johannisskäret
hade dock de stackars snöflockarne funnit ett
rymligt och gästvänligt skygd. De .kände af
gammalt detta ställe, der en lika arm flykting
som de byggt sitt bo och der han vid hvarje
vinters början helsade dem välkomna, under
det han i sina tankar förtäljde dem allt hvad
som tilldragit sig inom rymden af det sist
förflutna året från den stund, de togo afsked och
reste, och intill den stund, då de återkommo.
Om våren var det flyttfåglarne som han
förtrodde de tysta skiftningarne inom sin inre
verld......
Likt det vänliga skenet från en fyrbåk
glänste nu skimret af en låga från
Johannisskäret: det var aftonbrasan i enslingens rum.
Sjelf stod han vid fönstret och välkomnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
