Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under stumma nickningar de vinterliga
gästerna^ Hans här var nu lika hvitt som
snöflingorna, men för öfrigt syntes ingen märklig
förändring hafva inträffat på de två sista åren:
det var de fyra föregående som gjort honom
till gubbe. Med passionens, förtviflans och den
ändlösa orons lyktade strider hade han
upphört att åldras. De för hvarje år allt mer och
mer förmildrade dragen började återtaga den
renhet, som utmärkt dem i de skuldfria
dagar-ne: han blef vacker, ty sinnesfriden gaf det
bleka, ädelt formade ansigtet ett lugn, som
bredde sig till hvarje rörelse.
uJ återkommen nu för andra gången,“ tänkte
han i sitt hjerta, medan blicken flög öfver det
dunkla fästet och med sorgset uttryck följde
de sväfvande himlabarnen, “j återkommen för
andra gången sedan han reste, men innan j
bäddat esdra drifvor för vintersömnen, är han
säkert h är... O, klappar du ännu så häftigt,
du gamla hjerta, har du ännu så mycken
värma att du kan sätta blodet i omlopp, då du
tänker: ’Om en vecka, om två, om tre —
kanske dröjer han väl fyra — får du hvila invid
hans’.. . Jag har ej velat skynda på honom,
nej, nej: om det är honom godt ätt vara der
tan är, så .,. Ack, mitt Helgenäs !u
framsucka-de han omedvetet. “Dock, icke mitt, men hans
• . J sen, j arme flyktingar, att jag alltjemt
förtror er samma önskan år från år densamma,
men i år långt varmare än förr .
Enslingen. III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
