Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kom till mig. Jag kände igen dessa
svarta, eldiga ögon. Hvarföre kom hon? Hon
sade det ej, men hvad läpparne förtego, det
talade hennes blickar, hennes ömhet för mig.
Arma, ädla Elvira, du gret ut vid detta bröst,
och dina tårar sade: ’Vänd hans hjerta till mig,
och du har en varelse på jorden, som vill bedja
lika varmt och träget för din frid, som hon
der-uppe’ — — Nu har en högre makt än en
jordisk önskan kastat honom i den hamn, som
han flydde. Kanske hafva de redan i detta
ögonblick funnit hvarandra, och då, dd vågar
jag fritt öppna mina armar för denna andra
dotter, som jag äfven så varmt älskar!“
Letsler vände sig från fönstret.
Det flammande skenet af brasan upplyste
rummet, hvilket genom Georgs kärleksfulla
omsorger nu fått flera beqvämligheter, flera
prydnader, än det förut egt. Nicolines kammare
stod fortfarande öppen, och äfven dit in, på
de hvita gardinera och de friska
murgröns-rankorna kastade elden sina lysande strimmor.
Taflor och kartor, uppstoppade fåglar,
indiska flugviftor, med mera, upptogo väggarne
i Letslers eget rum, der en bokhylla jemte en
liten svarfstol vittnade att enslingen numera
kunde fördrifva den långa tiden med de
sysselsättningar, som han fordom älskat. En
eols-harpa i ena hörnet förtäljde om ett af hans
ljufligaste sommarnöjen, och ett par större
burur, der en mängd bevingade innevånare gun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
