Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bädd kunde öfverväga hvad dessa timmar
tillfört honom, som hjertats dyningar började sin
sorgesång.
Ångrens, förtviflans, sjelfföraktets
plågoandar hade nu länge hållit sig stilla: de hade
slumrat. Men under denna natt reste sig den
ena efter den andra, skakade sömnen ur sina
ögonlock och började sedan, i samma ordning
som de vaknat, klappa på Letslers hjerta. En
lång, djup suck förkunnade att han förnam
deras annalkande.
Ångestfullt uppmanade han de vänliga
bilderna från sitt sednaste lif att stanna qvar.
Men de flydde, i det de, som han tyckte,
sorgset tillhviskade honom: “Dina goda dagaräro
förbi — börja nu åter att tälja dina synder!“
Den arme enslingen! Det förflutna
upptände ånyo sina ljus omkring hotom, skuggorna
från de dödas rike intogo sina fordna platser
bredvid hans läger, på sina knän bad han
himlens Herre varkunna sig öfver hans elände och
återskänka honom friden.
Men friden kom ej. Ty efter det dystra
förgångnas bilder kom försmaken af den stund,
då han vid dagens ljus skulle återse sin son.
Närvarande natt väckte hågkomsten af de
otaliga nätter, som han fordom genomvakat på
samma sätt. Huru hade han då förmått att
lida så oerhördt, att dag från dag, natt från
natt räkna nya plågotimmar?
Gud hade i sin barmhertighet skickat ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
