Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade brutit säkerhetens skal. Nu kände han
med stilla ömjukhet att han egt för många
verldsliga önskningar qvar för att uteslutande
kunna egna sig åt försoningen. Den ljusa
uppenbarelsen från Nicoline tydde han såsom ett
herrligt hopp: ju ifrigare han här sökte Gud,
desto ifrigare skulle hon deruppe bedja för
honom, och i både vakande och drömmande
tillstånd trodde han på makten af den älskade
andens böner.
Nu gingo hans tankar öfver till sonen, och
med brinnande andakt tackade han försynen
för lyckan att det svåraste samtalet var öfver...
Georg skulle icke ana hvad denna natt kostat
hans far.
Letsler visste ej att Georg icke slutit sina
ögon förrän just nu på morgonen. Först hade
sällhetens lifvande makt hållit honom vaken,
sedan, då han från siu fars rum förnummit de
tunga suckarna, de halfqväfda orden, vakade
han i böner för honom. Ty dessa tunga suckar,
dessa halfqväfda ord, dessa våndfulla rörelser
förtäljde ej de, att hans far under denna natt
förirrat sig i det förflutna! “Ack, arme gamle
man,“ tänkte han i sin själ, “har du åter
förlorat det fridens bloss, som du efter ändlösa
lidanden fann att vägleda dig med? Och det
är jag — jag, din son — som ryckt det ifrån
dig! Om jag tegat, om jag beständigt dolt att
jag genomgått dessa papper... åh, det hade
varit omöjligt; han måste ju en gång hafva fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
