Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt hade Fanny hunnit sansa sig,
innan Georg stod midt i rummet. Men hur olika
var ej detta möte ernot det, som egde rum för
ett par år sedan! Han slöt henne icke nu med
stormande häftighet till sitt bröst: han fattade
blott hennes hand och tryckte den till sina
läppar — väl varmt, men icke med den värma,
som Fanny från gammalt kände.
“Det är förbi, för evigt förbi!“ hviskade
en röst i hennes inre, och hon erfor en smärta,
som nära nog trotsat alla bemödanden att dölja
den. Hon lyckades dock, och när första
sekunderna voro öfver, kunde hon till och med le
och helsa Georg välkommen till sina gamla
vänner.
“Jag tackar dig, dyra Fanny, för din
väl-komsthelsning! Af hela min själ har jag längtat
efter det gamla kära Strand, der jagupplefvat
stunder af en så ren njutning, att jag aldrig
någorstädes upplefvat sådana... Och se här
ännu en, som längtat efter dig!“ Han visade
på Kom, hvilken med höga glädjesprång sökte
göra sig igenkänd.
“Välkommen, du också!“ sade Fanny och
böjde sig djupt ned öfver gunstlingen, den hon
en gång under andra tider skickat Georg
såsom ett minne af sig. Det var henne omöjligt
att hindra det en tår föll på Koms hufvud.
Georg måste vända sig bort. Han hade
svårt att dölja sin vanliga häftighet, svårt att
dölja det Fanny nu, liksom alltid då han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
