Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, uttog sitt gamla välde. Men heligt hade
han beslutat att ej genom något förhastande
skaffa sig ett nej med detsamma. Hans far
och äfven hans eget hjerta hade sagt honom:
“Fanny måste ha tid att öfvertyga. sig derom
att ditt frieri icke är likt ett gyckel!“
Nu steg patron Holmer in, och i en
fullgod timma, medan Fanny var ute och ställde
om middagen — i dag skulle Georg visst icke
finna den öfverflödig — berättade patronen
vidt och bredt om sina oerhörda olyckor och
att han liade Fannys envishet att tacka för en
stor del. •
Georg uppbjöd hela sin förmåga att bringa
samtalet åt annat håll, men fåfängt: Holmer
hade blott en idé, den att han var ruinerad.
“Jag får nu,“ sade han “framlefva mina sista
dagar i nöd ... “
“Nej, aldrig, så länge en vän kan vara till
hjelp!“ utbrast Georg. Mera om sina planer
ville han ej yttra, förrän han längre fram fått
höra Fannys utslag.
Då han på eftermiddagen gjorde min att
återvända, bjöd honom Holmer artigt att
tillbringa natten på Strand, ett förslag, som han
med synbart nöje antog. Följande dagen var
stormig, och utan att längre envisas lät han
öfvertala sig att äfven dröja öfver denna.
Under dessa två dagar kom likväl icke
något förtroligare förhållande till stånd emellan
Georg och Fanny. Han tänkte: “Hon misstror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
