Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Som sådan, Fanny, kunde jag ju icke
betrakta mig, då jag icke fått svar ifrån dig,
men_____“Nu var Georg ur koncepterna: ljuga
ville han icke, och att säga Fanny i hvilken
grad han varit henne otrogen, det ville han
ej heller. Ty uppriktighet vore visst godt och
väl, men den kunde så förolämpa henne, att
ingen försoning mera blefve tänkbar.
Fanny var likväl ej sinnad att i denna
vigtiga stund skona hvarken honom eller sig
sjelf. Hon tillät icke att deras lycka byggdes
på en falsk grund.
“Georg“, sade hon innerligt, och hennes
milda, oändligt sköna blå ögonen fästade sig
med en bedjande blick på hans, “du får icke
undvika mig! Har din kärlek för Elvira åter
uppflammat? Sky ej att säga mig sanningen ..
den kan jag förlåta dig, men aldrig att du
bedroge mig.“
“Du bringar mig att rodna och. blygas
inför mig sjelf, Fanny, och inför dig, du
trogna och renaste af qvinnor!“
“Således ... du älskar henne ... älskar
henne mycket — jag vet huru du känner dessa
känslor!“
“Ja, Fanny, jag älskar henne med en
passion, för hvilken jag sjelf mer än en gång ryst,
och jag har varit så svag (det kostar på att
säga dig detta, men då du vill veta allt, skall
du åtminstone icke säga att jag bedrog dig),
ja, jag har varit så svag att, om Elvira upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
