Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntrat mig, jag .. o Fanny, Fanny, hvårföre
tvingar du mig härtill. . att jag känhända kunde
hafva glömt mina löften, glömt dig!“
På Fannys kinder vexlade röda och hvita
rosor, medan hjertat slog sä som det aldrig
förr slagit. Hon trodde sig begripa hvad
Elviras likgiltighet åsyftat. Men Fanny skulle
föraktat sig sjelf, om hon vidrört detta för
Georg. Med dämpad rörelse sade hon: “Jag
bör då tro, att det är förtviflan öfver hennes
köld som återfört dig till mig?“
“Nej, vid den evige guden, Fanny, så är
det icke! Till dig förer mig min varma
önskan att försona min lättsinnighet, till dig
förer mig hedern, till dig förer mig den rena,
innerliga kärlek, som kärleken till Elvira icke
kunnat släcka, till dig förer mig vissheten att
du skall göra mig lycklig och att jag skall
göra dig lycklig, ty derom är du ju fast
öf-vertygad att, då du som min älskade hustru
följer mig på mitt skepp, ingen qvinnas bild
kan lägga sig mellan våra hjertan?“
“Det är hvad endast Gud vet!“ I Fannys
ton hade ingått något icke kyligt, men
outsägligt smärtfullt. “Säg mig ännu en sak!“
fortfor hon. “Tror du att Elviras köld låter
öf-vervinna sig?“
“På en sådan fråga eger jag icke rätt att
svara, äfven om jag vore nog förmäten att
inbilla mig detta. Men, Fanny, sådan som nu har
jag aldrig sett dig... du sitter så lugn, så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
