Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör bäst mot oss bägge, om du icke slösar
någon bön på mig! Jag har varit sen att fatta
mitt beslut, men en gång fattadt, är det
oåterkalleligt: det ändras aldrig.“
Träffad i hjertat, for Georg tillbaka. Han
kände Fannys karakter och visste att ordet
betydde hvad det uttalade. Dödsblek
upprepade han: “Aldrig, aldrig?“
O, hvad Fanny plågades af hans smärta!
Hon, som redan förut kände så många qval,
skulle hon ej äfven lida hans — skulle hon ej
trösta och försona honom med mig sjelf!
Men häftigt utbrast Georg, liksom han trott
att detta enda skulle kunna verka en
förändring hos henne: “Ack, Fanny, jag har ännu
icke sagt dig att jag denna gång medför min
fars fulla bifall, hans varmaste välsignelse. Sin
första önskan har han öfvergifvit — han
längtar att i sin famn få sluta dig som en älskad
dotter.“
“Tacka honom varmt för denna helsning,
Georg! Den tillskyndar mig stor fröjd på en
dag som denna, men den ändrar ingenting:
då jag icke ärnade lägga hans obenägenhet i
vigtskålen bredvid din lycka, så kan jag ännu
mindre lägga hans bifall dit. Och nu, Georg,
skall du lofva mig vid vår första
ungdoms-vänskap att du tager ett raskt beslut! Sedan
det är gjordt, blir du lugn. Och trygga dig
vid min försäkran, att icke du och Elvira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
