Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tappar vantarna för det hon tappat kärleken.
Jag vågar att hon skulle ge Georg sitt rödaste
hjerteblod, om det behöfdes för hans väl, men
ändå kan hon se honom spatsera till en annan.
Jag blir arg, så att jag svettas, när jag tänker
på att en sådan qvinna skulle gå honom ur
händerna... men jag tiger, jag!“
‘■’Jag gör så också!“ sade Letsler... “Men
kan Georg bli lycklig utan henne?“
“Det tror jag! Chefens dotter är sådäjlig
att hon nästan är öfverdådigare än sjelfva
Fanny. Om jag inte sett henne med de stora
svarta ögonen, svartare än stenkolsperlorna i
Johannas halsband och ändå så lysande att
jag aldrig såg maken till glans i hvarken solen,
månen eller stjernorna, så skulle jag aldrig
förlåtit Georg att han fattat behag till någon,
sedan han varit befästad med Fanny. Men det
var inte godt att råka ut för sådana ögon, och
när vi lägga det ena till det andra, var det
vackert att han fick så pass makt med sig, att
han kom hem och friade om igen till Fanny.
Han har gjort så mycket en hederlig karl kan
göral“
“Elvira har en god förespråkare i dig.“
“Åh ja! Fast inte hafsfrunsjelf skulle locka
mig till otro från den, jag en gång svurit
kär-lighet till döden, så kan jag ändå finna behag
i att se granna qvinnor... och jag tyckte att
herr Letsler sjelf såg rätt opplifvader ut, när
han hade besök af fröken.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
