Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga bort hennes himmel — och hennes
himmel är hos mig, liksom min hos henne.
Ibland öfverfalles jag af bekymmer för det
jag icke känner några samvetsqval i afseende
på Fanny — men huru skulle jag i detta rus
kunna känna något? Och smyger sig emellanåt
en tanke fram, som vill arta sig till en tyst
förebråelse, så har jag redan tillreds den
invändningen, att hon tre gånger gaf mig korgen
och att hon, den förnuftiga, ädelsinnade och
varmhjertade qvinnan, nog visste hvad hon
gjorde både för sig och mig. Nu och alltid
skall hon vara mig helig som vän, som syster,
men någon liknelse till kärlek finnes icke mer.
Jag visste ju förut att, då jag fick fullt
hän-gifva mig åt en enda, jag hvarken med ord
eller tanke skulle försynda mig, och då denna
enda blef Elvira, min herrliga, min storsinta
Elvira, kan ingen frestelse nalkas.
Det är icke blott kärlek, pappa, som
hänför mig: det är äfven en rättvis beundran. Det
var först sedan jag fullkomligt blifvit försmådd
af hennes medtäflarinna som jag kom till
Elvira. Hade hon icke egt rätt, äfven om hon
ej velat förkasta mig, att taga en lång tid till
besinning, med ett ord, hämnas på något af
dessa otaliga sätt, hvarpå qvinnor kunna
hämnas på en man, som älskar dem. Men min
Elvira var för stor för en sådan hämd: icke
ens en sekunds betänkande begärde hon, och
tillsammans sväfv .,... Men jag tappar ju all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
