Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte kapitlet
Vårsolen blickade vänligt in genom de
höga fönstren i salongen på Helgenäs och
kastade ett lysande skimmer öfver
silfverbrode-riet på brudslöjan, som var uppspänd i Elviras
sybåge.
Vid bågen arbetade både Elvira och lilla
friherrinnan Vendela med en ifver, som
purprat bägges kinder.
“Nej, nu står jag ej ut med att tiga längre !“
sade slutligen Vendela. “Du“ (hon såg på
Elvira med ett skalkaktigt leende) “lär väl så
angenämt underhålla dig på egen hand. att du
försmår den skärf, andra kunna lemna till ditt
nöje?“
“Ha vi då tegat så länge?“ svarade Elvira,
på hvars sköna ansigte uppenbarade sig detta
drömmande lif, hvilket helst umbär allt med-
i
delande. “Du har verkligen att; göra med en
mycket otacksam värdinna, söta Vendela: först
inbjuder jag dig att arbeta allt hvad du
förmår, och sedan , sitter jag och fantiserar för
mig sjelf — men det är i alla fall icke ,första
gången du får visa din menniskokärlek!“
“Och icke blir det heller den sista!“
menade Vendela glädtigt. “Ty ehuru jag hört
Entlinypn. III. 1 ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
