Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett mig god till att fylla det uppdraget, som
jag också åtager mig att efter bästa samvete
fullgöra. Men det andra, herr Letsler, det har
jag visst inte gjort mig förtjent af. Har jag
inte sjelf varit så lyckosam vid att vara här,
och har jag inte mått som perla i gull?“
“Hvad är det lilla, jag kan göra dig, mot
det stora, som du gjort mig? Hvilken olycklig
menniska var jag ej, när du kom hit! Du
lärde mig att fördraga min börda, du lärde
mig huru den skulle minskas — kommer du
ihåg den morgonen, då du sade att jag blifvit
befriad från de onda makterna?“
Nisse nickade åter. Han var för djupt
rörd att kunna yttra na got, men hans ansigte
och framför allt hans öga, uttryckte den höga
och glada tacksamhet, han erfor öfver Letslers
ord......
Som de nu sutto der så lyckliga
tillsammans, enslingen och hans trogne sällskapare,
hördes lätta steg utauföre på hällen.
Nisse reste sig skyndsamt och öppnade
dörren. Men sedan gick han och satte sig
nervid stranden.
“God afton, herr Letsler!“ ljöd en mild
och ljuf stämma. Det var Fanny som kom att
besöka sin gamle vän.
“Guds frid, du min älskade andra dotter!“
Letsler hvarken kunde eller ville bekämpa sin
rörelse, och för första gången under sin långa
bekantskap med den unga tiiqkau sträckte hau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
