Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin famn emot henne, anande att hon väl
be-höfde luta sig intill ett hjerta, som förstod
hennes.
Villigt och ömt lade Fanny sitt hufvud mot
den faderlige vännens bröst. Hon gret icke,
ej heller gaf hon med minsta åtbörd tillkänna
något starkare sinnesutbrott. Länge dröjde
hon likväl i denna ställning, hviJken
säkerligen var henne dyrbar, ty då hon ett par
gånger upplyfte sin kind för att draga sig tillbaka,
sjönk den åter ned igen ... Vid detta hjerta
hade ju Georg så ofta hvilat!
Slutligen reste hon sig helt och hållet, och
med djup känsla, med en styrka, som
förvånade, men icke missledde Letsler, sade hon:
“Jag kommer från ett ställe, der herr Letsler
förut varit i dag. Der har jag bett för Georg
och hans brud, ty jag var säker att hans mors
ande skulle föra mina böner till Gud.“
“Och inga renare, inga heligare böner ha
i dag blifvit uppsända för deras lycka!“
svarade Letsler, vida mer skakad af Fannys
allvarliga lugn, än han skulle varit af alla tecken
till en stark smärta eller kall förtviflan...
“Mitt barn,“ tilläde han, ömt dragande henne
ned bredvid sig på soffan, “slut icke ditt hjerta
för mig! En gång ville du blicka in i mitt
för att lindra och hugsvala — låt nu mig
försöka att bära hugsvalelse till dig! Jag eger
tyvärr så rik erfarenhet, att jag åtminstone
kan förstå dina känslor.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
