Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Tack hjertligl för dessa milda, vänliga
ord!“ sade Fanny och höjde sina sköna ögon,
Georgs ’blå himlar’, mot Georgs far. “Men,
bäste herr Letsler, jag är ung och stark: det
vore ovärdigt att lägga min smärta på den,
som lidit så många och djupa sorger.
Dessutom har jag ju sjelf afgjort mitt öde.“
“Det har du, modiga, ädla qvinna — men
ej för din lycka.“
“Var mig då icke hans mera?_______________Men
herr Letsler får ej göra oss sorgsna! Låt oss
hellre tänka på deras sällhet.. Hvilket lif der
skall vara i dag — o, om jag vore säker, att
Georg kände sig så lycklig som jag önskar
att han måtte vara!“
Letsler, som anade hvad dessa ord
inneburo, svarade genast: “Ifall du har styrka att
öfvertyga dig derom, mitt barn, skall du få
läsa hans sista bref.“
“Ja ja, helt säkert har jag det!“ inföll
Fanny med en brådska i rösten, som komLetsr
ler att ångra sitt löfte.
- Men hennes bedjande blick öfvervann
hvarje betänklighet. Han vågade dessutom
hoppas, att i ett så mildt sinne som Fannys
svartsjukan icke kunde inslunga sina förgiftade
pilar: Fanny skulle troligen midt under sina
egna qval njuta af vissheten, att det var hon
som genom sin försakelse beredt hans sällhet,
“och dessutom“, tänkte Letsler vidare, “skall
det afguderi för Elvira, som han på hvaije
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
