Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta gjort tant bekymmer — o, förlåt mig det,
goda, kära tant!“
Gamla friherrinnan rördes i högsta grad
af detta oskrymtade bevis på Elviras kärlek,
ach aldrig erhöll denna en mera moderlig
omfamning än den hon nu fick. “Gud välsigne
dig, mitt ömma barn! Om jag än skulle ha
några små ouppsåtliga fel att förlåta dig, så
har du längesedan godtgjort dem genom ett
vänligt undseende med din gamla tants
svagheter.“
Att förnämsta orsaken till Elviras nu
visade rörelse härrörde af smärtan att nögdas
bereda henne en sorg, anade hon icke: ingen
hade ännu för tant omtalat den snara
skils-messan.
Det var något eget med tant Rezias välde!
Man beslöt väl många saker utan att fråga
henne om råd, men det var ändå liksom
ingenting på Helgenäs kommit till fullt stånd, innan
det varit under gummans pröfning: åtminstone
kände sig ingen rätt tillfreds med sina beslut,
om man visste att de skulle såra henne. Detta
var en kärleksgärd, som hela familjen egnade
den gamla damen, och för henne utgjorde dessa
bevis på hennes lilla makt den förnämsta
lifs-luften.
Det var fruktan att oroa henne och
förtaga det närvarande goda lynnet som orsakat
att ofvannämde fråga ännu icke kommit före.
Besynnerligt, att en och samma sak, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
