Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast betraktad från olika synpunkt, kan få ett
så olika utseende! Om Georg icke varit
sjökapten och således ej tvungen att resa. skulle
tant Rezia ansett en utrikes tur för det nygifta
paret icke allenast som någonting fullkomligt
passande, utan som någonting högst i sin
ordning. Men för Elvira — så fint uppfostrad —
att som hustru följa med “skepparen“ på en
brigg, att andas tjära, beck och saltsjö, bo
trångt och illa och slutligen sakna nödig
be-tjening.. en sådan resa. förde den än till Rom.
vore ju så bedröflig, att man på förhand visste
det tant skulle gråta verkliga sorgetårar deråt.
Friherrinnan, i närvarande stund långt skild
från tanken på molu och dimmor, hade icke
på länge sett sin himmel så glänsande som
under dessa högtidsdagar, då hon firad och
fjäsad på alla håll fick visa sig i hela sin
värdighet. Allt var således så väl det kunde vara.
Och i det hon mildt och behagligt log mot det
unga paret, sade hon med sin mest intagande
röst: kiJag skall icke uppehålla er längre, mina
barn!*4
Och Georg och Elvira sto do redan efter
de djupa afskedshelsningarne på vägattlemna
rummet, då gamla friherrinnans jungfru
inträdde och gaf första stöten åt tant Rezias sälla
förhoppningar om en fortfarande lycka, i det
hon yttrade följande:
‘‘Unga friherrinnan anhåller att få tala ett
par ord med frun före frukosten!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
