Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallas fru Letsler, att jag icke för något pris
vill bortbyta denna titel för den tomma
klangen af friherrinna.“
“Gode gud, denna malheur fattades!“
pustade hennes nåd ... “Fru Letsler — fru
Letsler ... Vet du då ej att mången dam, som i
likhet med dig valt sin make ur borgerligt
stånd, ändå bibehållit hvad henne tillhört?“
“Det vet jag visst, tant lilla, men detta är
något som jag aldrig kunnat gilla, • emedan
hustrun sätter sig öfver sin man, då hon vill
låta sin rang återfalla på honom. Och då det,
efter min tanke, tvärtom är mannen som skall
låta sitt värde falla tillbaka på hustrun, så
gör hon bäst i att icke önska något annat.“
“Min kusin“ — tant Rezia såg
uppmanande på Georg, som naturligtvis hitintills ej
kunnat blanda sig i striden — “jag hoppas att
min kusin har nog stark känsla för det
tillbörliga, att icke tillåta en dotter af vårt gamla
ms nedsjunka under sin värdighet?“
Vid dessa ord kom Georgs blod i så
hastigt omlopp, att han nära nog förgått sig mot
sjelfva nådig tant. En blick af Elvira hejdade
honom likväl lätt, men i hans svar låg
emellertid ett ovanligt allvar:
“Om min hustru låtit kalla sig friherrinna,
skulle jag icke velat be henne afstå från en
rättighet, som födseln skänkt henne, ty hon
hade då bevisat att det var hennes önskan,
och för hvarje hennes önskan tystna mina. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
