Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hon varit nog storsinnad att sjelf afstå från
en fåfänga, hvilken skulle på det djupaste
sårat min sjelfkänsla, har hon i utbyte vunnit
min fördubblade högaktning.“
“Nog, nog, min kusin — jag har lefvat
alltför länge !“ Solfjädern darrade häftigt fram
och åter i gummans hand.
Hon kände ej Elviras kyss på sin hand,
hörde ej de i ömmaste oro uttalade orden:
“Förlåt oss goda, nådiga tant!“ Hon hörde
ingenting, förrän Elvira lemnat rummet och
Georg, som i sitt sinne tänkte: “Nu är det så
godt att på samma gång låta det andra gå af
stapeln!“, ödmjukt och artigt framkom med
den hjertliga bönen, att nådig tant ville
bifalla hans varma önskan att Elvira måtte få
följa honom på hans resa och att tant
täcktes visa honom den oskattbara ynnesten att
med sitt förord söka utverka
kommendörkaptenens samtycke.
Georg kände sig riktigt glad, då
alltsammans var uttaladt. Han hade fruktat att detta
sista skulle bli det värsta, men till sin yttersta
förvåning såg han friherrannan efter ett djupt
och tungt andedrag återfå nästan hela sin
ståtliga hållning, och det låg den största
förbindlighet i den ton, hvarmed hon yttrade: “Min
kusin, jäg är högst smickrad af detta
förtroende, och det vore verkligen synd att beröfva
en hustru, hvilken så helt och hållet tycks
komma att egna sig åt sina pligter, nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
