Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara att kunna förtälja “en äkta
storm-bommare.“
Men huru intressanta samtalen, sången
eller historierna än voro, tystnade de likväl
alltid af sig sjelfva, då kaptenens fru, hvilket
ofta var händelsen, nalkades de raska bussarne.
Aldrig hade Georg med minsta ord gifvit dem
någon vink om denna aktuingsgärd, men det
skänkte honom ett oblandadt nöje att se huru
dessa hafvets råa söner icke af blott instinkt,
utan af synbar kärlek för den sköna qvinnan
egnade henne sin tysta hyllning genom att
aldrig, då hon kom i deras grannskap, gifva luft
åt det slags munterhet, som ofta leker på
deras läppar. Och kunde de hafva sett på
hennes ögon hvad hon önskade skulle icke en
enda dragit i betänkande att begå hvilket
vågstycke som helst, för att af henne vinna ett
leende, ett bifalisord eller ett hjertligt tack.
Elvira var också icke känslolös för nöjet af
denna dyrkan, och hon visade gossarne sin
tacksamhet genom att skaffa dem mången
extra-förplägning, hvari de kunde dricka
hennes skål.
“Nu är du trött!“ sade Georg med en röst,
i hvilken den innerligaste kärlek återklingade,
tog tuben ur hennes hand och nedlade den på
fällstolen.
“O, hvad hafvet är skönt — hvad här är
mig godt att vara, min Georg!“ Hon lutade
sitt hufvud emot hans axel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
