Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Din kärleksfulla eftergifvenhet, kommer
mig att blygas öfver min sjelfviskhet! Äfven
jag älskar ju så innerligt den arme enslingen
på sin fattiga klippa... Men kommer du dit,
kan du ej undgå att., att., besöka Strand!41
44Det är sant, ty i annan händelse skulle
Fanny44 — han uttalade detta ännu så dyra
namn väl utan rörelse, men med en viss
sänkning i rösten — 44kunna tro att jag icke vågade se
henne! Ville du att hon trodde det, min älskade?44
Elviras kinder brunno i mörk rodnad .-
hennes öga blixtrade af elden från blodets varma
sjudning. “Gör mig inga sådana frågor!“
Georg tryckte sina läppar på hennes
händer, “Jag hör af din röst hur upprörd du är
vid blotta tanken derpå, och ändå vill du
betaga dig sjelf den enda möjligheten till en
fullkomlig öfvertygelse! Kasta intet törne bland
våra sköna blommor, min Elvira, utan tro mina
ord de ljuga icke, då de säga dig., att du,
endast du, fyller hela min själ!4
44Men en gång (hur kan jag väl någonsin
glömma de orden) sade du mig att du blott
med henne; kunde bli lycklig... O, du valde
hönne äfven sista gången, om hon sagt
ja,-om .. om..
44Ack, hvad du! kan , plåga dig sjelf, du
varma, stackars- hjerta! Är ej vår lycka nog
stor, utan att den behöfver .bestyrkas genom
en . bekännelse, den du kunnat ana utaniord,
den bekännelsen, att blott hedern andra gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
