Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen jagade mig ifrån dig? Och jag dolde ej
för Fanny att du, our du så velat, redan då
kunnat befästa ditt välde öfver mig.tt
“Sade du det? O, gud, hvad de orden
tillskynda mig för en lycka!“ Och Elviras hjerta
svällde af stolt tillfredsställelse deröfver att
Fanny ändtligen fått veta att hon, Elvira, icke
alldeles behöft hålla honom till godo, utan att
hon skulle hafva förmått beröfva Fanny
rättigheten att för andra gången förskjuta honom.
(Elvira visste icke att Georg gjort till och med
ett tredje frieri).
Denna tillfredsställelse var, så att säga, en
sköld, den Elvira var glad att kunna sätta
framför sitt samvete, hvar gång det erinrade
henne om verkliga grunden för hennes
förhållande under Georgs första vistelse på
Hel-genäs.
* Georg förstod icke den känsla, som nu
skymde glansen i hennes öga, men hans
varma, löftesrika blick, hvilken sjönk i hennes,
uppjagade blodet på hennes kinder. Mången qvinna
har väl tyvärr med lika skicklighet fört
koketteriets vapen, utan att sedan göra sin man
förtroende deraf, men Elvira kände ett
mäktigt behof att inför sin make icke stå bättre
eller sämre än hon var. Passionen hade varit
hennes läromästare: des8 makt förstode nog
han, och det skulle kännas himmelskt godt,
om icke ens en skugga låg emellan deras
hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
