Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är i stånd att fatta hela storheten af din
sjelfbekännelse. Den qvinna, som gör en
sådan bikt för sin make, kan väl under
inflytelsen af en stark känsla hafva egt tankar, hvilka
ej alltid varit snöhvita, men till hennes
hjer-tas renhet, hennes själs ädelhet kan han
sedan för alltid sätta en osviklig förtröstan.
Sådan, min Elvira, är den öfvertygelse jag vunnit
genom ditt förtroende. Vet jag icke dessutom
att du, åtminstone sista aftonen före afresan,
hade full mening med dina ord:?Vi måste
skiljas’ — och likväl led du då af både
kropps-och själsqval!“
“Ja, inför Gud bedyrar jag dig att jag
i den stunden hade allvar med min
uppoffring, och jag bevisade det derigenom att jag
ej andra morgonen gaf vika för min svaghet
att återse dig.... O, hvad jag led denna
morgon !“
“Än jag? Men lofvad vare Gud att du ej
längre dolde detta för mig! Tycker du ej,
älskade, att allt omkring oss nu blir renare,
skärare, heligare?“
“Ack, jo — och du förlåter mig helt, fullt,
utan alla förbehåll?“
“Helt och fullt, utan alla förbehåll, ty jag
vet att du numera icke kan hafva någon
hem-lig tanke för mig.“
“Aldrig, aldrig ... du är min kärlek, mitt
lif, mitt samvete!“
Och nu var det Elvira som satte si# på
£uslingen. IIL 1 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
