Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Frukta icke för henne, min ädla dotter!
Hon har en af dessa själar, hvilka i
motgången starkast utveckla sig. Hennes lugna, klara
sinne förlikes ej med en trånande sorg: också
kan man ej se på henne att hon haft någon
sådan.“
Svårt är att afgöra om Letsler yttrade
detta antingen för att lugna Georgs och
Elviras farhågor eller för att låta Fanny
vederfaras den rättvisa, som hennes förhållande
för-tjente.
Mycket lättad, utropade Elvira utan
betänkande: “Resa vi ej dit i morgon, Georg?“
“I morgon., ja... om vädret blir vackert!“
svarade han dröjande.
“Och hvarföre skulle det ej bli vackert?
Nog blir det det!“ I Elviras blick uppsprang
en skymt af oro.
Georg fattade hennes hand och såg henne
in i ögat. “Vi skola resa!“
“Och i öfvermorgon bjuda vi patron
Hol-mers att i sällskap med pappa äta middag hos
oss på fartyget?“
Letsler sade hvarken mot eller med till
dessa förslag. Han förstod rätt väl Elviras oro
och Georgs lugnande blick lika väl som han
tor stått hans grannlaga tvehågsenhet, att så
hastigt och oförberedt öfverraska Fanny, men
han litade fullkomligt på Fannys styrka, hennes
qvinnliga sjelfkänsla, och han hoppades till Gud
att det nu skulle bevisa sig att Georg vore en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
