Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georgs själ var ljus och lugn, ty han
trodde och hoppades, att sorgen ej lagt sig
tungt öfver Fannys lif, och djupt och fast kände
han att hon nu icke kunde blifva honom farlig.
Elviras själ var på långt när icke så lugn
som hennes ansigte utvisade: hennes bröst
bäfvade af oro och fruktan. Men då hon
betraktade sin make, måste hvarje tvifvel tystna.
Nu kom någon ilande utför trappan och
nedåt gården.
Den höga, smärta gestalten, de ljusa,
flygande lockarne, de sköna blå ögonen. Allt
var Fannys. Och se henne utan
hjertklapp-ning, det förmådde han ej. Men denna
hjert-klappning hade ingen skymt af likhet med den.
han fordom erfor.
Ännu en gång, innan han skyndade emot
henne, såg han på Elvira...........Hvilka kärleks-
qval läste han ej nu i denna blick, som i den
afgörande stunden ej kunde beslöjas.. Han
hann blott tillhviska henne: “Jag lägger nu
min själ inför dina ögon!“
“Välkomna, välkomna!“ ropade Fanny så
gladt, så varmt, så systerligt, att det skulle
behöfts sjudubbla ögon för att tränga till
hennes hjerta.. Hon räckte en hand åthvardera.
“Hvad jag tackar er, att ni kom till Strand...
Pappa är icke hemma: han får således endast
höra talas, om min glädje.“
“Ack, Fanny, min goda, kära Fanny“ —
Georg tryckte den lilla hvita handen till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
