Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hvilken denna skilsmässa skulle ega rum,
tillslöt Elvira icke sina ögon. Intill sista
skymten af sjelfbeherrskning var nu försvunnen, och
hon upprörde både sig och Georg i den grad
ätt han, då morgonen kom och den afgöraude
stunden nalkades, knappt mer kunde uppfinna
några tröstegrunder för att lugna henne.
“Vänd dig ej bort,“ bad hon, “sök ej att
dölja din egen oro, dina egna qval — låt mig
se dem: jag känner en tröst, då jag vet att du
lider som jag!“
“0, min älskade, kan det trösta dig, såse
då gerna in i min själ.. se att den är
söndersliten af både din och min smärta, ty jag lider
ej blott för mig. utan äfven för dig! Men, min
tillbedda Elvira, lemna mig i afskedsstunden
något ännu större bevis på din kärlek än denna
gränslösa sorg, som nästan kan förtörna Gud—
lemna mig något, som ljuft kan glädja mig
under den tid vi äro skilda!“
“Hvad, hvad? Jag vill gifva dig allt! Det
är mig en himmelsk glädje att höra det du
ännu vill ha ett prof på en kärlek, som alltför
mycket uppenbarar sig — hvad begär du?tt
“Jag begär mycket: jag begär att du icke
genom dessa utbrott af din gränslösa smärta
förvekligar min kraft... Jag måste blygas inför
mig sjelf öfver att vara så svag, ja, jag måste
blygas inför dig, då jag nu förtror dig att jag
flera gånger känt mig frestad att bli hemzna
hela året... betänk, Elvira, af kärlek, af sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
