Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver din sorg kom jag derhän, att jag
öfver-lade detta. Men läugre kom det gudskelof
icke, och jag ar säker att du sjelf skall känna
dig lycklig deraf. Ty icke vill du, min stolta
Elvira, som vet huru qvinnans rena kärlek
förmår elda och styrka mannen till hans
allvarliga värf, icke vill da i stället qväfva denna
kraft och se din make förvandlad från en man,
den du kan akta, till en blott och bart älskare?
Nej, höjden af din kärlek kan väl förvilla dig,
men icke till den grad — derom är jag
förvissad: ja, jag är förvissad att just detta
förtroende om min svaghet skall göra dig stark!“
I Georgs ord låg djupt allvar och derjemte
något i sjelfva tonen, som förvissade Elvira att
hon skulle förlora alltför mycket, om hon icke
nu rättfärdigade hans förhoppning. Fruktan
återgaf henne således det mod, sorgen beröfvat
henne.
Stilla, öfverlåtande, utan knot lade hon
sin heta panna mot han axel. “Jag skall ej
mera vara svag, min Georg! Om jag än icke
förmår höja mig till den styrka, som dina ord
borde ingifva mig, så vill jag ändå visa dig att
du icke förgäfves vädjat till den bästa känslan
i qvinnans bröst: hennes äregirighet om sin
makes anseende. O, jag tål icke ens sjelfva
tanken på att man skulle säga det du sitter
hemma och pjunkar med din hustru, då andra
sjömän rusta sig att plöja hafvet! Nej, res med
Gud, min älskling — jag vill vara förståndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
