Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, käre Ignelius, jag tycker verkligen att
min lille Georg är lik min store Georg!“ Ett
ljuft småleende framkallades på hennes läppar.
“Men,“ tilläde hon, “jag tror knappt att han
blir så vacker som pappa — det vill också
mycket till!“
u Åh, nog blir han det: det vore underligt
annars ... Men skulle vi icke tänka på någon
slags öfverraskning åt kaptenen, tills han
kommer hem? Lyckan att finna hustru och barn
vid lif och helsa öfvergår naturligtvis all
annan, men när han hämtat andan efter den
glädjen, skulle det nog storligen behaga
honom, om nådig frun i trots af sin stora sorg
ändå tänkt på något att fägna honom med.“
“Min gud,“ utbrast Elvira, “hvad detta
var vackert och snällt af herr Ignelius! Jag är
afgjordt färdig till allt, som kan vinna hans
bifall.“
“Jag vet någonting, som skulle göra
honom en riktigt stor glädje ... Mer än en gång
har han sagt mig: ’Om jag hade något att
säga på Helgenäs, skulle bestämdt de
välsignade trappstenarne få hvila sig på hafvets
botten!“
“Åh, det är icke möjligt: Georg är ej
skrockfull!“
“Tror nådig frun“ (det var alldeles
omöjligt att få gubben från sina inbitna nåd-vanor)
“att jag skulle kunna ljuga?“ Gubben frågade
detta med en så allvarlig ton, att Elvira ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
