Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var trött och gammal. Och så intresserad
fann sig baronen af sitt beskyddare- och
värdskap, att han stundom glömde bort att han
icke var hemma hos sig sjelf. Men när han
någon gång tänkte på verkligheten, var det
endast för att erinra sig de omätliga
tacksamhetsförbindelser, hvari Georg nu måste stanua
hos honom, förbindelser, hvilka tvifvelsutan
beständigt skulle ökas, då det nästan kunde
anses som afgjordt att han, som föredrog att
flyga hafven omkring på sina plankor, med
förtjusning skulle emottaga Hennings tillärnade
anbud att allt framgent åtaga sig såväl
Hel-genäs som Axelholm.
Under ett par månader efter det första
starka utbrottet af sin sorg förblef Elvira i ett
ytterst nedstämdt och modlöst tillstånd, och
hon skulle väl icke ännu på länge kunnat
befria sig från denna själsdomning, ifall ej
emellan henne och baronen en strid uppstått,
hvil-ken framkallade och återväckte hennes gamla
stolthet och sjelfständighet.
En dag kom Ignelius in till sin unga
matmoder, då hon med sin lille son på knät satt
der tyst och sorgsen, lekande med hans vackra
lockar.
“Ack,“ sade gubben, som väl visste huru
han bäst skulle inleda ett ämne, hvilket länge
legat och bränt honom på hjertat, “hvad han
är lik kaptenen — det är ju alldeles han sjelf
upp i dagen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
