Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet efter fartyget........ Du sköna engel.
min lefnads engel. mitt lif, min själ, vi — du
och jag — veta hvad kärlek är!
Din far välsignade i mig en son, hvilken
aldrig skulle svika hans förtroende i afseeude
på den dyrbara skatt, som han qvarlemnade i
min vård. I denna tro dog han lugn, och han
har redan emottagit mitt högtidliga löfte att
af hela min själ söka motsvara hans ädla tillit.
Och har jag ej hopp att kunna hålla detta
heliga löfte? Jo, ty liksom din kärlek är min
högsta jordiska lycka, så är också min kärlek
din verld, och i den kan du lefva utan fruktan
att någonsin se gränserna i ditt rike
inkräktade.“
Elviras sällhetstårar föllo på dettabref...
Hösten nalkades.
Före slutet af oktober eller början af
november kunde hon icke hafva sin Georg hemma.
De hade öfverenskommit att mötas i Göteborg,
der fartyget skulle upplägga för vintern.
Men då de gulnade bladen började
ned-regna öfver sten-riddarne, som stodo så dystra
och mörka vid sidorna af den nya trappan,
fattades Elvira mäktigt af tanken att kunna
göra sin make en annan, en kärare
öfverrask-ning.
Hon underrättade Ignelius att hon nu
är-nade företaga den i somras så smärtsamt
af-brutna resan till Johannisskäret, för att med
hela styrkan af sin lilla vältalighet söka förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
