Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modiga skämt och fängslade Elviras
uppmärksamhet med sina berättelser ifrån Georgs
goss-år.
Under de sednare dagarne hade det blåst
oupphörligt. Ofta under nätterna låg Elvira
hela timmarne vaken och lyssnade på
brän-ningarnes dån.
“Min gud,“ tänkte hon, “hvad här är hemskt
på denna klippa!“ Och hennes inbillning ilade
tillbaka till den tid, då Nicoline satt der borta
vid detta samma fönster. Huru mången gång
måtte ej hennes hjerta hafva darrat! Elvira
ryste för Nicolines qval... ack, visste hon
hvilka som voro beskärda för henne sjelf____________
Natten emellan den 10 och 11 oktober
rasade på bohuslänska kusten en af de
förfärligaste stormar, som der någonsin varit hörda.
Under minuter af pinsam tryckning för
den, som ljssnade till den dofva tystnaden i
dessa mellanrum, kunde man säga att
stormens gud höll andan tillbaka för att nästa
ögonblick med en ursinnighet, hvilken hotade
att rubba klipporna ur deras grundvalar,
utblåsa hela den omätliga kraft, som svällde i
dess lungor.
Hafvet reste sig till stora massor. Det
var vatten-titanerna som under vildt gny drogo
i häraad mot orkanen. Och öfver slagfältet
höll natten sin mörkaste sorgfana utspänd.
“Min gud, min gud,“ suckade Elvira, idet
hon reste sig från bädden, der hon förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
