Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökt sömnen, “aldrig hörde jag en sådan storm!"
Hon ville tala, hou ville ropa utåt andra
rummet till Letsler, men i detsamma kom en
ilvind så skärande skarp, att den skar genom
både kammaren och själen. Hela huset
darrade. Sjelfva skäret tycktes i sitt innersta
fäste skakas.
“Nej, detta uthärdar jag aldrig... O, om
min Georg nu är ute . . Men Herren vare
prisad och lofvad, han är icke här på kusten!“
Den lättande sucken ur Elviras bröst
besvarades af ett tungt andedrag från Letslers
kammare. Letsler hade ett bekymmer, om
hvilket Elvira ej drömde: han visste att Georg
måste vara på kusten, ty Georg hade skrifvit
såväl till sin far som Ignelius, att han med
säkerhet hoppades vara hemma i början eller
åtminstone vid medlet af oktober, men som
detta skulle bli en öfverraskning för hans
älskade hustru, hade hon fått förblifva i den
tron att de skulle mötas i Göteborg vid slutet
af nämde månad.
“Hvar,“ tänkte Elvira, der hon, med
huf-vudet lutadt i handen, satt och vaggade af och
an, “hvar finnas väl sådana lidanden som dem
eu sjömans hustru får utstå!“
Hennes oro tilltog. Det var henne
omöjligt att längre qvarblifva hvarken i sängen eller
kammaren: hon kastade på sig sina kläder,
stack de små fotterna i ett par tofflor och
trädde så, med det påtända ljuset i hand, in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
