Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, om jag visste det.. ack« hur tålig jag ville
vara, ja, jag ville vänta hela långa vintern, om
blott jag visste att du vore utan fara!“ Och
varma sväfvade hennes böner från den
glödande själen upp till himlen.
Nu tyckte hon sig genom stormen
förnimma röster helt nära intill sig. Och hon bedrog
sig ej.
Det var Karolus, med kikaren under
armen, och hans båtkarl Stånge-Jan, hvilka
uppmärksamma genom nödskotten skyndat till
Jo-hannisskäret, från hvars höjd man hade en
vidsträcktare utsigt än från Grafverna.
Snart stodo bägge vid Elviras sida.
“Herre gud,44 yttrade Karolus, på hvars
ansigte den brådskande beslutsamheten, det
djupa allvaret i dag undanträngt den
glädtiga godlyntheten, “är frun här uppe i
stormen ... Gå i herrans namn in— det blir aldrig
väl!“
“Tala icke om mig! Gudskelof att Karolus
kom — nu får jag höra huru det är?“
“Jag fruktar att det inte blir mycket
hugne-samt!“ menade Karolus, i det han med
Stånge-Jan skyndsamt trädde upp för sista afsatsen af
klippan.
Här drog han kikaren ur fodralet,
aftor-kade sorgfälligt glasen och såg länge utåt
horisonten.
“Stormen gör att jag inte kan hålla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
