Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan buren på dess vingar uppför klyftorna,
tills hon nått afsatsen under den högsta pynten.
Här satte hon sig bredvid det skyddande
värnet af ett utskjutande stenblock.
Hon ansträngde sina ögon för att kunna
genomtränga morgonskymningen. Men fåfängt:
till en början syntes himmel, haf, berg och
klippor ännu sammanblandade i en oredig mörk
massa, genomlyst endast af det hvita,
hvälfvan-de skummet från bränningarne.
Elvira förlorade dock ej modet, ej heller
tröttnade hon att vänta, och då Nisse stod
framför henne med det vänligaste budskap från
hennes svärfader att hon måtte återvända,
hel-sade hon innerligt tillbaka att han icke skulle
sända flera bud, ty omöjligt finge henne någon
härifrån förrän dagen kom.
Ändtligen randades den.
Och nu syntes de dimmor, som
undernatten höljt himlens fäste, likt afslitna trasor
hänga och fladdra i luften. Utsigten var fri, men
ändå skönjde Elvira ingenting annat än ett
vidsträckt mörkt gap, öfver hvilket orkanen
rasade fram och åter. Fåfängt följde det
forskande ögat den svarta randen vid horisonten,
förgäfves spejade hon utefter hafvet i alla
riktningar: ingen seglare upptäcktes.
“0,“ tänkte hon i ångest, “kan han redan
ha gått under — har ingen lots vågat sig ut
att vägleda honom ... Hvilket lif är ej
sjömannens! Min Georg, min Georg, hvar är du nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
