Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre slag till, så kan han godt hålla af mot
inloppet.“
“Dit kommer han aldrig med den reggen
hon nu har. Strömmen är för stark: det är
den som satt honom så långt ner.... Herre
Jesus, han tänkte väl på annat i går så dags:
då trodde han nog att han nu legat vid
Klippan.“
“Nå, inte hjelper det att klaga, när en
kau göra bättre! Nu ha vi sett huruledes det
är fatt, och hvarken lif eller skuta skall
sparas för min gamle vän Georg ... Fort om
bord!“
Men då de vändt sig om och stigit ned
(Karolus ville just med några ord lugna
Elvira, som, efter hvad han trodde, icke kunde
hafva hört samtalet), tvärstannade bägge.
Elvira satt der orörlig som en marmorbild: då
orden angingo Georg, skulle hon hafva hört
dem genom tusen stormar.
Karolus och Stånge-Jan utbytte blott en
blick, men de förstodo hvarandra likväl
fullkomligt. Stånge-Jan ilade förut att med Nisses
tillhjelp göra Frifararn klar, och Karolus tog
den liljebleka Elvira på sina armar och bar
henne in i det lilla huset.
“Gud allsmäktig — min dotter, mitt arma
barn, sansa dig... hör min röst!“ Letsler
darrade häftigt. “Nödskotten kommo då från
honom ?“
Karolus hviskade skyndsamt ett par ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
