Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den skakade fadern, hvarefter han ville ila
bort.
Men Elvira, som han lemnat i den gamles
armar, fasthöll honom krampaktigt och såg på
honom med en blick, en blick, den Karolus
aldrig glömde. “Tag mig med!“ sade hon med
onaturligt lugn.
“Nej, min älskade dotter, begär ej något
sådant! Georg har blott hissat lotsflagg, och
som ingen af lotsarne märkt den, hjelper nu
Karolus honom in. Du blir hemma och lagar
allt i ordning, tills din man kommer — med
Guds hjelp ha vi honom här om ett par
timmar.“
“O, min far, försök icke att visa dig lugn:
det tjenar till intet och dårar mig ej! Jag vet
hvad du känner.. du vet hvad jag känner —
ingen makt håller mig tillbaka!“
“Men, kära lilla fru,“ utbrast Karolus både
rörd och otålig, “frun blir oss bara till hinders!
Hör nu ett ord så godt som två: kommer
Fri-fararn tillbaks, så är Georg om bord —
kommer han deremot inte, så res öfver till
Graf-verna och säg ett tröstens ord till en enka,
som, fast hon inte är så fin, har likså varmt
hjerta och dertill tre faderlösa barn... och
detta är för sanning taladt af Karolus
Elias-son, som ännu aldrig bröt ord och handslag...
Och nu farväl!“ Karolus slet sig ifrån henne
och skyndade nedåt bryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
