Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nittonde kapitlet.
Frifararn, hvars däck oupphörligt
öfver-spolades och ofta till en åttondedel låg under
vattnet, skar nu genom de rytande vågorna
med en fart, som gjorde heder åt hans rykte.
Som sjögången var i högsta grad förfärlig
och Karolus tvungen att kryssa, stod
Stånge-Jan nästan oupphörligt vid lillpumpen för att
hålla ror-rummet läns.
••
Annu hade icke Karolus fått tid att se
efter sin påtvungna passagerare. Men då han
nu upptog en presänning för att breda öfver
henne, der hon satt sig i ena hörnet af den
smala rorfördjupningen, förvånades han öfver
att finna henne så lugn, så tyst och tålig.
“Herre gud,“ tänkte han och hans egen
på samma gång känsliga och fasta själ intogs
af beundran, “hvad det likaväl måtte vara för
en stor och stark kärlighet... som kan göra en
klen och fin qvinna så modiger!“
Om Elvira gråtit, klagat, varit rädd och
bäfvat för faran, skulle hon i detta ögonblick
icke kunnat hos Karolus väcka någon annan
känsla än ångsten öfver att ha henne med.
Nu deremot, då hon satt der nästan kall och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
