Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röna sin herres lycka. Och var den ej stor
denna lycka? Väntades han ej af en maka,
som han tillbad och af hvilken han tillbaka
var mer än tillbedd! Väntades han ej af sitt
barns leende, sin faders trogna famntag!
Väntades han ej som herre till Helgenäs, till detta
Helgenäs, som kärleken beröfvat honom, som
kärleken återskänkt honom!
O, han var visst rik!
Och blott en så liten del af den långa
vägen återstod för att hinna målet.
Denna korta väg hade dock varit
tillräcklig att plundra honom nästan på allt: maka,
fartyg, lycka, lugn. Fjorton raska, kraftfulla sjömän
hade gått i qvaf med Elvira Kornelia — fem
enkors, fem faderlösa barns tårar skulle bränna
på hans hjerta.
Nej, detta uppvaknande var ej godt.,
Döden vore deremot en vällust!
Han ville följa sin Elvira, han ville följa
sin trogna besättning — men der böjde sig
öfver hans säng ett hufvud med snöhvita
lockar, der betraktade honom ett par ögon, som
talade ett språk, hvilket han ej kunde motstå.
Öfver hans läppar, ur hans suckande hjerta
darrade tre ord: “Jag måste lefva“................
Och stor och klar blickade månen under
natten in i Nicolines kammare, der den så
älskade kristikors-blomman ännu sträckte sina
grenar upp öfver de hvita gardinerna.
Hon med de guldfagra lockarne fans ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
