Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och öfver den så tidigt brutna och
förbleknade rosen, den unga sköna Elvira,
bredde Karolus ett segel till svepduk: ifall Georg
återvände till sans, skulle hon vara undandold
för hans blickar.
Så nalkades Frifararn Johannisskäret.
På bryggan stod enslingen. Dessa tre
timmar hade gjort honom minst tre år äldre.
Sorgen var utan klagan, men hvad den var
syntes i hans öga... Han tycktes gissa hvem
som låg under seglet, och nästan ljudlös lät
rösten, då han frågade: “Är också han död?“
Äfven på denna dag kom en afton, en
afton med sans, med tankar, med klarnadt
begrepp.
Huru förfärligt är ej stundom detta
återvändande från domning till lif och verklighet,
detta småningom klarnande ljus, som belyser
alla mörka punkter, rubbar och slutligen omildt
bortrycker den välgörande slöja, hvilken höljt
vårt elände för våra egna blickar!
Denna slöja hade fallit från den unge
skeppsbrutne sjömannens ögon.
För några dagar sedan var han ännu så
rik, att han tyckte sina skatter vara omätliga.
Han gungade då på sitt sköna fartyg hem från
resor, som burit honom vinst och välsignelse:
hans raska besättning skulle hvar och en fä
Enslingcn. III. ^ ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
