Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begärande hjerta hörde till dem, som tusen
gånger hellre vilja framlefva ett år af omätlig
sällhet, än trettio af en blott vanlig mensklig
sällhet.
Elvira ville ej veta af en fridfull lycka:
kärleken skulle hvarje dag vara ett nytt rus.,
eller erkände hon den icke för kärlek.
Hvil-ket rus kan likväl vara i evighet?
Huru många gånger hade hon ej yttrat den
önskan att få dö, medan hon ännu var så
älskad! Hon fick det: hon fick dö i hans
armar, dö, såsom hon trodde, med honom —
henne återstod ingen önskan mer.
Lifvet hade gifvit henne allt, kärleken allt,
döden allt.
Och nu slumrade Elvira i sina fäders graf
och vid hennes sida barnet af hennes kärlek:
blott några månader hade det öfverlefvat
heune....................
Och när allt detta tilldragit sig, när den
ena förhoppningen efter den andra blifvit
jor-dad, då föll äfven den gamla eken, som i
sjuttio år trofast vuxit tillsammans med Helgenäs.
Kanske var ändå icke förlusten af hans
unga, så högt älskade herrskarinna den sorg
som bittrast’ gnagde sig in i Ignelius’ hjerta
. ... Öfvertrons bindel, hvilken så tätt slutit
sig intill gubbens ögon, hade obarmhertigt
blifvit bortrifveu: de röfvade kyrkstenarne, som
förorsakat honom så mången bekymmersam
stund, voro väl komna till ro, men hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
