Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför blifvit bättre, hade någonsin en
fullkomligare upplösning af all lycka egt rum än den
nu inträffade: den sista dottern af det gamla
huset gick bort — den första telningen af det
nya följde henne! Hvad återstod, då till och
med hans gamla kära barndomstro beröfvades
honom? Intet — intet utom hoppet att få
komma dit, der hvarje gåta löses.
Nöjd lade gamle Ignelius sitt hufvud till
hvila, och hans sista bön på jorden var den,
att han icke för länge skulle få vänta på sin
älskade gamle husbonde.
Första vintern efter den omätliga
omstört-ningen i sin lycka tillbragte Georg ömsom hos
fadern på det åter så dystert blifna
Johannis-skäret och ömsom på Helgenäs, der han, med
sin späde son hårdt tryckt intill sitt hjerta,
anropade Gud att få följa den älskade, den så
gränslöst saknade, hvilken, sedan hon gifvit
honom allt. äfven gaf honom sitt lif.
Gud hörde ej dessa böner. Men då nu
engeln, som hon qvarlemnat, räckte honom
sina små händer till afsked, då äfven den gamle
trogne Ignelius gått bort, förmådde Georg ej
längre dröja på Helgenäs: han sade farväl åt
dessa murar, inom hvilka hans far lidit och
suckat, inom hvilka han sjelf nått jordens högsta
lycka, men inom hvilka äfven han nu fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
