Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rifvit hans sår... “de blöda nog ändå!“ skref
han till Henning, som i sina bref uppmanade
honom att komma och öfverse alla de
förbättringar, han trott vara nödiga.
Men icke var Henning, der han nu med
sin lilla friherrinna lefde ståtligt på det alltid
afundade Helgenäs, den som särdeles sörjde
för det Georg icke kom, isynnerhet sedan han
blifvit i tillfälle att i ett nytt bref utgjuta sin
och Vendelas tacksamhet för “de alltför
dyrbara och magnifika“ presenter, som de
emot-tagit från sin frånvarande “broderlige vän“ ...
“Jag vet tyvärr,“ hette det vidare, “att jag är
helt och hållet oförtjent af så mycken artighet.
Men jag vågar dock hysa den förhoppningen
att bror Letsler skall finna sig icke alldeles
obelåten med min verksamhet! Man vill
åtminstone här i orten påstå, att kanske få
egendomar skötas så som Helgenäs och Axelholm.“
Georg tviflade icke det ringaste på
Hennings stora insigter i landtbruksekonomien, och
då han sjelf icke egde en skymt af insigt
här-utinnan, var han rätt glad öfver att, på samma
gång som han tryggade de personers välstånd,
hvilka legat Elvira om hjertat, få för egen del
lefva utan alla dylika bekymmer. Dock var
han icke så godtrogen, så ointresserad eller
okunnig om hvad egendomarne förut afkastat
att han icke alltid visste hvad han hade att
påräkna ................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
