Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med smärta varseblef Georg sin fars stora
aftynande under denna sommar.
Letsler log väl mildt och hjertligt, då Georg
med en liten släng af den fordna friskheten
sökte anordna deras hushållning för vintern,
men leendet var matt och kunde ej
tillfredsställa Georg, som ryste för tanken att bli helt
och hållet ensam.
I enskilt förtroende af Nisse erfor han att
fadern tillbragt dagarne nästan uteslutande
med andaktsöfningar. Han roades ej mera
hvarken af fåglarne, snäckorna eller
schackspelet. Kristikors-blomman var utdöd, och han
hade förbjudit Nisse, medan hon ännu stod
med ett par friska rotblad, att vidare bry sig
om henne, och då Nisse likväl varit en smula
envis, hade han svarat: “Låt henne vara, låt
henne dö i ro .. hon behöfver icke lefva längre!“
“Jaså,“ sade Georg, djupt nedslagen —
“hon behöfver icke lefva längre!“
Anande och mötande hans smärta,
kramade Letsler ofta den älskade sonens hand.
“Du skall ej oroa dig, barn: ännu är jag icke
resfärdig“ .................
Men någon annan hade under denna höst
blifvit resfärdig ... Patron Holmer, som efter
den stora omstörtningen temligen repat sig i
de nya affärerna, fick likväl icke länge njuta
sitt lugn. Hela sommaren ända från vårens
början, då Fanny hemkom för att icke mer
lemna honom, hade han känt sig illamående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
