Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville han icke göra sig skyldig till mer än en
liten oskyldig påstötning.
Så gick tiden till framemot slutet af januari.
Och nu kunde Georg, i trots af sin sorg, sin
saknad, sitt enklingsstånd, ej mera dölja för
sig sjelf att den lefvande gamla kärleken med
all makt ville tränga bort den, hvars föremål
var långt öfver jorden.
Han ville åter finna lifvet, om ej rosenrödt,
åtminstone i andra skiftningar än svart och
hvitt: han ville åter fylla det tomma rummet
i hjertat, i själen, i sinnet. Och det fans ju
blott en enda, som kunde fylla det!
Men voro väl hans känslor nu, då sorgen
härjat hans hjerta, så eldiga och sanna, så
lefvande varma, att de kunde fullt
tillfredsställa henne, som älskat så troget, så djupt?
“Ja, jag tror väl att jag ännu är rätt varm!“
tänkte han, men hade dock icke mod att tillstå
hur varm han verkligen var.
Ändtligen beslöt han att göra en resa till
Helgenäs. Han skulle då taga vägen genom
Göteborg, och när han väl vore der, kunde
han ej gerna visa sig så likgiltig att han icke
uppsökte en gammal ungdomsvän.
Resan företogs.
Men redan efter åtta dagar kom han
tillbaka. Han hade, efter hvad han sade, mistat
lusten under vägen: resan till Helgenäs finge
uppskjutas till en annan gång.
Karolus fick aldrig veta orsaken till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
