Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hans kärlek framlyste i brefvet: det
innehöll icke mer än underrättelsen om hans fars
varma önskan att få se henne före sin
bortgång. Sjelf tilläde han ej en enda bön.
Och åtta dagar efter det brefvet afgått,
såg Georg, en dag då han stod ensam på
klippan, en liten båt glida mot Johannisskäret,
och vid styret satt, alldeles såsom fordom, hans
ungdoms älskade.
Han flög ned... “O, Fanny, Fanny —
livad jag är lycklig att se dig här. .. att se
dig så!“ hviskade han, medan de arm i arm
gingo uppåt skäret. “Det är något i dina blå
himlar, Fanny, som säger mig, att du nu ej
skall bli så hård mot din stackars Georg som
du i vintras var.“
Ofverraskad — ty Fanny hade i denna
stund varit alltför upprörd att hafva något
slags reda på sina ögon — svarade hon,
hänförd af den talande värman och glädjen i hans
ord: “Ack, Georg, det förekom mig liksom vi
i hast blifvit flyttade långt tillbaka–––Men,“
tilläde hon långsamt, då han med ett trofast
leende såg henne in i ögat, “det var blott en
villa!“
Georg låtsade sig icke höra de sista
orden. “Pappa sofver nu,“ sade han, “och
vaknar icke på en fullgod timma.... Men om du,
dyra Fanny, ville göra denna dag till en
riktig glädjefäst för mig. så låt mig ro dig ut en
liten stund!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
