Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh nej,“ menade hon, icke utan
osäkerhet i rösten — “det är så kyligt på sjön!“
“Nå, då skola vi sätta oss i min mors lilla
kammare ... o, hvad jag längtar, hvad jag
längtat att åter liksom fordom i ljuf förtrolighet
få språka med dig!“
Men nu tyckte Fanny att det vore allra
trefligast att stanna ute. Hon hade i alla fall
ärnat att helsa på vid Grafverna och ville nu
begagna tillfället, medan herr Letsler sof.
“Och dit åtminstone nekar du mig ej att
ro dig?“
Detta behöfde Fanny icke neka: den
rodden skulle ej upptaga fem minuter.
De stego i båten. Men om Fanny vågat
upplyfta ögonen, om hon sett huru Georgs
blickar lyste och strålade, skulle hon visst
dragit sig tillbaka från äfven ett par minuters
färd... Nu var det likväl för sent, och hvad
kunde hon annat göra än taga saken som ett
skämt, då Georg vid Grafverna vände båten
och satte af rakt utåt fjorden, så fort han
förmådde.
“Nu måtte du väl ha nog af denna
förlustelse!“ yttrade hon, då de kommit ett godt
stycke, utan att Georg gjorde min af att vända.
“Nej, söta, goda Fanny, vi måste
nödvändigt se hur den gamle Georgs-holmen mår!“
Vid detta förslag for ett styng genom
Fannys hjerta. Rodnaden flydde från hennes
kind: hon blef så blek att Georg, hastigt hvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
