Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en herrlig, om än vemodsfull,
anblick. ,
Denna klyfta, hvilken lånat den stackars
främlingen ett hem, skulle då åter blifva så
bar som då han först beträdde den: när
höst-stormarne rasat fram deröfver skulle hvarje
spår af menniskoboning vara bortsopadt.
Men nu upplystes hela trakten af lågorna
från det brinnande bålet. Det spred sitt sken
ända in i den mörka grottan, der de bägge
makarne allt hårdare och hårdare slöto sig till
hvarandra.
“Se, dyra Fanny,“ sade Georg och visade
med outsäglig rörelse på den boning, hvilken
en gång varit hans föräldrars... “så klara som
dessa flammor lysa, så klara lysa nu äfven
deras förklarade andar. O, huru himmelskt
skönt att känna det de hafva frid deruppe ...
Men vänd din blick dit bort“ — han tecknade
med handen mot skeppet, som låg der lik en
väldig svart sjöfågel, hvilken med utslagna
vingar sänkt sig ned på det i mörk purpur
skiftande hafvet — “der är vårt hem ... vår
brudkammare, min ljufva, min sköna brud!“
Rodnande som de röda lågorna, hvilka med
vinddraget slungade sina lysande gnistor bortåt
denna brudkammare, lutade Fanny hufvudet
mot sin makes, sin älskares bröst.
Snart var det lilla boningshuset förtärdt:
snart var enslingens bostad endast en ruin, som
i sin aska gömde allt...............
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
