Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kom från Johannisskäret, men ej
ensam: hans unga maka satt vid hans sida. De
talade ej många ord med läpparne, men deras
ögon talade ljuft och vältaligt.
På Georgs-holmen sutto de snart hand
i hand och skickade blickar fulla af
onäm-bart vemod, af bäfvande väntan åt den ensliga
klippan.
Ännu stod der det lilla huset, ännu
bevarade det inom sina väggar alla de suckar och
tårar, som der blifvit gjutna, alla strider, som
der blifvit kämpade och lyktade. Till och med
enslingens anteckningar voro, enligt hans egen
begäran, der qvarlemnade.
Allt djupare sänkte sig skuggorna, allt
tystare blef natten: blott vattnets sakta sorl vid
holmens fot eller en farande sjöfågels ljud
af-bröt stillheten.
“Jag tycker att det nästan är hemskt!u
hviskade Fanny.
“O nej, älskade, visst icke: mig gör det
godt. Så blir allt frid igen ... Dessutom var
det ju hans sista befallning.“
Och innan Georg talat ut, uppstod en
rökkolonn från den lilla byggnaden i remnan på
Johannisskäret. Snart bredde sig de svarta
hvirflarne rundt omkring, i sina massor
insvepande hela stranden. Men hastigt sprängdes
molnstoden sönder af en hög flamma, och inom
några minuter låg hela det itända huset
afteck-nadt på sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
